Historiska myter vi alla tror på (och varför de vägrar dö)

Napoleon Bonaparte var inte kort

Myten: Den franske kejsaren Napoleon var exceptionellt kort, vilket sägs ha gett upphov till hans aggressiva erövringsbegär (ett påstått psykologiskt tillstånd som idag kallas "Napoleonkomplex"). Verkligheten: Napoleon var ungefär 1,68 till 1,69 meter lång. Detta var helt normal medellängd, om inte till och med aningen över medel, för en fransk man i början av 1800-talet. Varför myten överlevde: Förvirringen bottnar i två saker. Dels uppmättes han vid sin död till "5 fot och 2 tum". Problemet var att franska tum (pouce) var längre än de engelska tummarna. I engelska mått var han alltså runt 5 fot och 6 tum. Den andra och starkare anledningen var brittisk krigspropaganda. Den brittiske karikatyrtecknaren James Gillray målade ständigt Napoleon som en liten rasande dvärg i sina oerhört spridda satirteckningar, en bild som brände sig fast i det europeiska medvetandet.

Vikingar bar inte behornade hjälmar

Myten: De nordiska vikingarna plundrade och härjade iförda barbariska hjälmar prydda med stora djurhorn. Verkligheten: Arkeologin har aldrig någonsin funnit en vikingatida stridshjälm med horn. Det hade rent stridstekniskt varit en katastrofal design, då fiendens vapen enkelt hade kunnat haka fast i hornen och dra krigaren ur balans eller bryta nacken på honom. Varför myten överlevde: Bilden av den behornade vikingen skapades långt senare under 1800-talets nationalromantik. Den populariserades definitivt år 1876 av den tyske kostymdesignern Carl Emil Doepler. När han designade kläderna till premiären av Richard Wagners episka opera "Nibelungens ring" försåg han karaktärerna med hornprydda hjälmar, och popkulturen vägrade sedan släppa bilden.

Vikingar drack inte ur fiendernas kranium

Myten: Efter en segerlig strid skålade vikingarna genom att dricka mjöd direkt ur de besegrade fiendernas urgröpta kranier. Verkligheten: Det finns absolut inga historiska eller arkeologiska belägg för denna groteska tradition. Varför myten överlevde: Denna myt beror på ett av historiens mest olyckliga översättningsfel. År 1636 översatte den danske fornforskaren Ole Worm ett gammalt fornnordiskt poem (Krákumál). I originaltexten användes en kenning (ett poetiskt bildspråk) där drickeshorn beskrevs som "skallarnas böjda grenar" (djurhorn växande från ett kranium). Ole Worm översatte detta felaktigt till latin och fick det att betyda att man drack ur faktiska mänskliga skallar.

Medeltidens lärda visste att jorden var rund

Myten: Under medeltiden och fram till Columbus resa trodde den absoluta merparten av Europas befolkning och kyrkans män att jorden var platt, och sjöfarare var livrädda för att segla över kanten. Verkligheten: Nästan varje utbildad person i Europa, både inom och utom kyrkan, visste mycket väl att jorden var en sfär. Redan under antiken var detta allmänt accepterat, och den grekiske matematikern Eratosthenes beräknade jordens omkrets med häpnadsväckande precision redan omkring år 240 före Kristus. Varför myten överlevde: Idén om medeltidens tro på en platt jord skapades i hög grad under 1800-talet av skribenter som ville framställa religionen och den mörka medeltiden som fientlig mot vetenskapen. Myten fick enorm spridning genom författaren Washington Irvings extremt romantiserade biografi över Christofer Columbus som publicerades 1828, där författaren helt enkelt hittade på att Columbus var tvungen att motbevisa de kyrkliga "platt-jords-teoretikerna" för att få finansiering till sin resa.

Kinesiska muren syns inte från rymden

Myten: Den stora muren i Kina är det enda mänskliga byggnadsverket som kan ses med blotta ögat från rymden. Verkligheten: Det stämmer inte. Den kinesiske astronauten Yang Liwei bekräftade under sin rymdfärd 2003 att han, trots försök, omöjligen kunde se muren. Muren är förvisso tusentals kilometer lång, men den är mycket smal (ofta inte bredare än en stor väg) och byggd av material som smälter in färgmässigt i den omgivande naturen. Varför myten överlevde: Påståendet myntades under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, långt innan någon människa faktiskt hade varit i rymden, som ett retoriskt knep för att beskriva murens majestätiska skala.

Einstein underkändes inte i matematik

Myten: Det fysikaliska geniet Albert Einstein hade stora problem i skolan och kuggade i matematik, ett faktum som ska inge hopp hos alla som kämpar med skolan. Verkligheten: Einstein var en formidabel elev i matematik. Han hade behärskat differential- och integralkalkyl helt på egen hand redan i de yngre tonåren. Myten kommer förmodligen från en skillnad i betygssystem, där hans skola i Schweiz plötsligt bytte betygsskala ett år, varpå hans högsta betyg tekniskt sett fick en lägre siffra i systemet, vilket senare vantolkades som ett underkännande.

Marie Antoinette sa aldrig "Låt dem äta kaka"

Myten: När drottning Marie Antoinette fick höra att det franska folket svalt och inte hade bröd, svarade hon kyligt: "Qu'ils mangent de la brioche" (låt dem äta kaka). Verkligheten: Det finns inga trovärdiga källor på att hon någonsin yttrat orden. Citatet dyker först upp i filosofen Jean-Jacques Rousseaus självbiografi "Confessions". Rousseau skrev boken när Marie Antoinette fortfarande var ett litet barn som bodde i Österrike, och han tillskriver citatet till "en stor prinsessa" utan att namnge någon. Myten klistrades senare på Marie Antoinette av franska revolutionärer för att underblåsa hatet mot aristokratin.

Häxorna i Salem brändes inte på bål

Myten: De kvinnor (och män) som dömdes under de ökända häxprocesserna i staden Salem, Massachusetts under slutet av 1600-talet brändes levande på bål. Verkligheten: Ingen brändes på bål under häxprocesserna i Salem. Tjugo personer avrättades under histerin. Nitton av dem hängdes och en äldre man (Giles Corey) avrättades genom att långsamt krossas till döds under tunga stenar efter att ha vägrat erkänna sig skyldig. Bränning på bål användes ibland för kätteri i Europa, men i de brittiska kolonierna var hängning standardstraffet.

Nero spelade inte fiol medan Rom brann

Myten: Den galne kejsaren Nero spelade sorglös fiol och sjöng medan han lät staden Rom brinna ner till grunden år 64. Verkligheten: Fiolen (violinen) uppfanns först omkring 1 500 år senare, så han spelade garanterat inte fiol. Enligt den romerske historikern Tacitus, som levde nära händelsen i tid, befann sig Nero dessutom inte ens i Rom när branden startade. Han var i staden Antium (Anzio). När han nåddes av nyheten skyndade han genast tillbaka och organiserade omfattande hjälparbeten från sin egen kassa och öppnade sina palats för de hemlösa flyktingarna.

Ett vomitorium var inte ett rum för kräkning

Myten: De antika romarna var så dekadenta att deras arenor hade speciella rum (vomitorium) där aristokrater gick för att kräkas under sina banketter så att de snabbt kunde återvända till bordet för att äta mer. Verkligheten: Ordet vomitorium (från latinets vomeo, "att spy fram") refererar till arkitektur, inte anatomi. Ett vomitorium var – och är fortfarande i modern arkitektur – den passage, ofta belägen under eller bakom åskådarläktare (som i Colosseum), genom vilken gigantiska folkmassor snabbt kunde "spyras ut" till sina platser eller från arenan efter ett evenemang.

Columbus var inte först i Nordamerika

Myten: Christofer Columbus var den första europén som upptäckte Nordamerika år 1492. Verkligheten: Även om Columbus resa var startskottet för den massiva europeiska koloniseringen av de amerikanska kontinenterna, var han inte först. Nordiska sjöfarare (vikingar), ledda av Leif Eriksson, nådde den nordamerikanska kusten (Vinland) cirka 500 år tidigare, runt år 1000. Detta bekräftades slutgiltigt av arkeologer på 1960-talet när man upptäckte en äkta nordisk bosättning vid L'Anse aux Meadows på Newfoundland i Kanada.

Källor och vidare läsning

• Tacitus, P. C. Annaler (Bok XV gällande branden i Rom och Nero).
• Rousseau, J.-J. Les Confessions (Bok VI gällande kak-citatet).
• Worm, O. (1636). Runir seu Danica literatura antiquissima (Gällande översättningen av skallar/djurhorn).
• L'Anse aux Meadows – UNESCO World Heritage Centre (Gällande den nordiska bosättningen i Kanada).
• Irving, W. (1828). A History of the Life and Voyages of Christopher Columbus (Gällande myten om den platta jorden).