Tidslinjens illusion: Historiska händelser som krossar vår tidsuppfattning

Det mänskliga sinnet är fenomenalt på mycket, men vi är katastrofalt dåliga på att förstå djup tid. När vi lär oss historia i skolan tenderar vi att bunta ihop århundraden och epoker i prydliga fack. Allt som är "länge sedan" smälter samman till en enda diffus forntid, medan de senaste hundra åren är extremt detaljerade i vårt medvetande. Resultatet av denna psykologiska illusion är att vi missar hur historien faktiskt överlappar. När vi granskar årtalen och ställer olika epoker sida vid sida, framträder en verklighet som känns nästan absurd. Låt oss titta på några av historiens mest fascinerande kronologiska krockar.

Ett av de absolut mest slående exemplen på vår skeva tidsuppfattning rör den sista faraon av det ptolemaiska riket i Egypten: Kleopatra. Hon dog år 30 före Kristus. Det känns som en evighet sedan, och vår hjärna placerar genast henne i samma historiska fack som de stora pyramiderna. Men sanningen är att Cheopspyramiden i Giza färdigställdes ungefär år 2560 före Kristus. Detta innebär att Kleopatra tidsmässigt levde närmare den historiska dagen då Neil Armstrong tog sina första steg på månen under Apollo 11-uppdraget 1969, än hon levde tiden då pyramiderna byggdes. Den fornegyptiska civilisationens oavbrutna existens sträckte sig över omkring tre tusen år – en period som faktiskt är betydligt längre än hela det tidsspann som skiljer Kleopatras död från den moderna människan idag.

Samtidigt som de enorma stenblocken drogs upp längs ramperna i Giza i Egypten, pågick ett helt annat gigantiskt byggprojekt i Europa. Stencirklarna i Stonehenge i södra England restes nämligen under ungefär samma era, i en byggnadsprocess som sträckte sig över många århundraden. Båda dessa monumentala prestationer pågick parallellt.

Ännu mer hisnande blir det om vi blickar mot djurriket. Den klassiska bilden av ullhåriga mammutar tillhör istiden, en epok vi ser som separerad från den mänskliga civilisationen. Men en liten, isolerad population av mammutar överlevde faktiskt på Wrangelön i det arktiska havet fram till för ungefär 4 000 år sedan. Det betyder att när dessa majestätiska djur äntligen dog ut och försvann från jordens yta, hade de egyptiska pyramiderna redan stått i flera århundraden. Det är viktigt att poängtera att dateringar för förhistoriska händelser, som uppförandet av Stonehenge eller mammutarnas sista decennier på Wrangelön, alltid är ungefärliga och ständigt omvärderas i takt med att nya och mer exakta dateringsmetoder utvecklas inom arkeologin, men den kronologiska överlappningen är ändå ett vetenskapligt faktum.

Denna oförmåga att separera gigantiska tidsrymder blir smärtsamt tydlig när vi betraktar dinosaurierna. I populärkulturen strövar Stegosaurus och Tyrannosaurus rex ofta omkring i samma djungler och slåss mot varandra. Verkligheten är helt annorlunda. Stegosaurus levde under jura-perioden, medan T. rex levde i slutet av krita-perioden. De var separerade av oerhörda 80 miljoner år. T. rex dog ut för ungefär 66 miljoner år sedan. Avståndet i tid mellan Stegosaurus och T. rex är alltså avsevärt mycket större än avståndet i tid mellan T. rex och dig som läser detta nu.

Om vi rör oss framåt till den mänskliga historien finner vi liknande kontraster mellan vår bild av den gamla och den nya världen. Om man ber någon att nämna något "mycket gammalt" tänker de ofta på städer eller universitet, och när man nämner det mytomspunna aztekiska riket förväntar sig många att det ska tillhöra den djupaste forntiden. Fakta är dock att undervisning påbörjades vid Oxfords universitet i England redan omkring år 1096. Långt över två århundraden senare, år 1325, grundade aztekerna sin storslagna huvudstad Tenochtitlan (dagens Mexico City). Oxford är alltså betydligt äldre än hela det aztekiska imperiets uppgång och fall.

Ett annat sätt historien lurar oss är genom teknologins utveckling. Vi associerar vissa varumärken och maskiner strikt med vår egen omedelbara samtid, vilket skapar extrema krockar när vi studerar grundandeårtal. Ta det japanska företaget Nintendo. Företaget, som vi idag kopplar ihop med blinkande skärmar och moderna tv-spel, grundades år 1889 i Kyoto (då som tillverkare av traditionella spelkort). Samma år härjade Jack the Ripper och begick sina ökända seriemord i stadsdelen Whitechapel i London (dessa mord ägde rum under 1888, med utredningar som spillde över). Tanken på att Nintendo bedrev sin verksamhet i Japan samtidigt som det dimmiga, viktorianska London skakades av Jack the Ripper känns som ett manusfel i världshistorien, men det är den bistra sanningen.

Samma sak gäller faxmaskinen. Vi tänker på faxen som en teknologi från 1980-talet som stod intill de tidiga persondatorerna på kontoren. Men principerna för bildöverföring patenterades faktiskt av den skotske uppfinnaren Alexander Bain redan 1843 (i form av en kemisk telegraf). Detta innebär att grunden för faxmaskinen uppfanns drygt trettio år innan Alexander Graham Bell fick patent på den moderna telefonen 1876.

Ännu ett exempel på akademins uråldriga rötter ställd mot vetenskapliga landvinningar är anrika Harvard University. Harvard grundades 1636 i Massachusetts, decennier innan vetenskapsmännen Isaac Newton och Gottfried Wilhelm Leibniz (oberoende av varandra) kom fram till infinitesimalkalkylen (calculus). De första studenterna vid Harvard kunde alltså omöjligen studera modern matematisk analys, eftersom den ännu inte var uppfunnen.

Blickar vi in i 1900-talet blir krockarna mer intima. Anne Frank och den amerikanske medborgarrättskämpen Martin Luther King Jr bär på så fundamentalt olika historiska narrativ – den ena förknippas djupt med andra världskrigets tragedier i Europa på 1940-talet, den andra med 1960-talets amerikanska proteströrelser. Ändå var de exakt jämngamla, båda födda år 1929.

Den nyligen avlidna och enormt folkkära amerikanska skådespelerskan Betty White föddes 1922. Det skivade brödet, en stapelvara som i engelskan är symbolen för moderna uppfinningar ("the greatest thing since sliced bread"), introducerades inte kommersiellt förrän 1928. Betty White var bokstavligen äldre än konceptet att köpa färdigskivat bröd i butik.

En annan absurd parallell från slutet av seklet handlar om teknologi och brutal rättskipning. År 1977 gick biopubliken över hela världen och såg premiären av rymdeposet Star Wars, ett bländande spektakel om rymdskepp och laservapen. Under exakt samma år, 1977, genomförde den franska staten sin allra sista officiella avrättning med hjälp av giljotin, ett avrättningsinstrument som vår hjärna normalt uteslutande placerar under den franska revolutionen på 1700-talet. Och på tal om gamla imperier: det mäktiga Osmanska riket (Ottoman Empire) som präglade så mycket av Mellanösterns och Europas medeltid, överlevde som statsbildning ända till 1922. Det osmanska styret existerade med andra ord fullt ut samtidigt som människan flög i motoriserade flygplan, lyssnade på radioutsändningar och bevittnade nyheterna om hur Titanic sjönk till havets botten.

Varför har vi så oerhört svårt för dessa kronologiska fakta? Den primära anledningen är att vår hjärna komprimerar avlägsen tid, ett fenomen snarlikt hur våra ögon uppfattar rymden. Händelser i närtid, som decennierna i slutet av 1900-talet, upplevs som expansiva och fyllda av detaljer. Men allt som ägde rum innan en viss punkt kollapsar och pressas samman till en odifferentierad klump som vi bara kallar "länge sedan". I vår mentala arkivlåda märkt "Länge sedan" trängs pyramiderna med dinosaurierna och romarriket.

För det andra tenderar människan att sortera in historien baserat på teknologi, arkitektur och estetik, snarare än genom faktiska årtal. Om en historisk period domineras av kungar, riddare och svärd, arkiverar vi den omedelbart som "antiken" eller "medeltiden". Om en epok involverar kugghjul, maskiner och elektricitet, arkiveras den som "modern". Det är precis detta som gör att exemplet med faxmaskinen från 1843 och Nintendos grundande 1889 känns så fel; vår estetiska klassificering krockar med kalendern.

För det tredje bygger mycket av vår historieförvirring på att den mänskliga utvecklingen aldrig har skett simultant över hela jordklotet. Medan en civilisation byggde astronomiska observatorier i sten, befann sig en annan civilisation i vad vi skulle kalla stenåldern, och en tredje reste gigantiska katedraler i glas och metall. En enda "era" på jorden kunde, och kan fortfarande, se fundamentalt annorlunda ut beroende på var du råkar stå. Världshistorien är inte en rak landsväg som hela mänskligheten går på i gemensam takt; den är ett enormt, asynkront myller av händelser.

Genom att aktivt bygga upp en riktig, personlig tidslinje i huvudet, utrustad med fasta "ankar-datum" som du faktiskt memorerat, kan du navigera detta myller mycket bättre. Att jämföra två händelser direkt mot varandra är ett avsevärt mycket bättre sätt att förstå och greppa kronologi, än att bara mekaniskt försöka memorera isolerade årtal utan kontext. När du spelar historiska spel och utmaningar, kanske just de vi publicerar här under Dagens Spel på Vuno, inser du snabbt att sanningen ofta överträffar dikten, och att historien är betydligt mer komplex – och underhållande – än vad skolböckernas förenklade tidsaxlar låtit påskina.